Heisenberg

Om moralens historia – Friedrich Nietzsche

Varför behövs moral?

Det är frågan som filosofen Friedrich Nietzsche ägnade en stor del av sin tid att utforska. Enligt honom behövs inga moraliska system och han är väldigt kritisk mot dagens moral.

För att förstå hur en av världens mest inflytelserika filosofer kom fram till den slutsatsen kommer vi i det här inlägget fördjupa oss i hans teorier om moralens historia.

Låt oss börja.

Innehållsförteckning

Vad är moralens ursprung?

Friedrich Nietzsche är en av det moderna tänkandets mest inflytelserika filosofer. Om moralens härstamning är en av hans mest systematiska skrifter. Den kom ut i Tyskland 1887 och är en mästerlig bok som hör till den tyska filosofins stora klassiker.

Friedrich Nietzsche

Varför är boken viktig?

I boken resonerar Nietzsche kring de moraliska fördomar som människor smickrar och plågar sig själva med i dagens moderna samhälle. Han dekonstruerar också termerna ”god” och ”ond”. Boken är en oslagbar klassiker där han försöker förklara moralens ursprung.

Etik och moral 3.0

En modern och föränderlig värld kräver nya sätt att avgöra vad som är rätt och fel. Jag har en PDF-guide som hjälper dig utveckla en orubblig karaktär med fokus på personlig integritet, individuation och självmedvetenhet. Den är gratis. Ange din e-post nedan så skickar jag e-boken.

Del 1: Herremoralen och slavmoralen

I den första delen av boken kartlägger vi uppkomsten av två distinkta värderingssystem: herremoralen och slavmoralen.

Herremoralen

Från början var det herrarna i samhället som definierade moralen och därför kallas det för herremoralen. Det var moralen som rådde hos överklassen, herrarna, adelsmännen och krigarna.

Den här gruppen såg sig själva och sina handlingar som bra vilket innebar att styrka, makt, hälsa, rikedom och lycka var något ”bra”.

På andra sidan var underklassen som var de fattiga, ohälsosamma, svaga och impotenta. Det var oönskade egenskaper och innebar något ”dåligt” av herrarna.

Det här är det som anses som det ”goda” och ”dåliga” i herremoralen.

Slavmoralen

Den stora mängden människor som inte tillhörde herrarna i samhället utvecklade istället slavmoralen. Dessa människor var fattiga, ohälsosamma, svaga och inkompetenta och lärde sig hata herrarnas makt.

De utnämnde sina herrar som ”onda” och sig själva som ”goda”. Enligt Nietzsche är slavmoral en sjukdom som tagit över Europa och gjort det tråkigt och mediokert.

Vad innebär rättvisa egentligen?

Enligt Nietzsche är rättvisa en uppfinning av de maktlösa: de är oförmögna att ta sin egen hämnd, göra sin egen rätt och därför uppfinner de ett abstrakt ideal om ”rättvisa” som kommer att bevisa att de har rätt, i himlen om inte på jorden.

Vi är inte ansvariga för något högre ideal om rättvisa, men vi är ansvariga inför oss själva och om vi är värda något kommer vi vara mycket hårdare domare av oss själva än något högre ideal skulle kunna vara.

Rovfåglar och lamm

Det finns en djup och viktig del i boken som är viktig för att förstå Nietzsche. Den här sektionen fokuserar på kontrasten mellan rovfåglar (herrarna) och lamm (slavarna) som ett sätt att förstå ursprunget till begreppet ”bra” som kommer ur ”förbittring”.

Det är inte svårt att förstå att lamm kan anse rovfåglar som ”onda” eftersom det ligger i deras natur att döda och äta upp dem. Likaså kan det vara förståeligt att lamm anser att allt i kontrast med rovfåglar, som att vara ett lamm – är ”god”.

Det kan dock inte användas för att fördöma rovfåglar från att döda lamm. Det vore lika absurt att be en rovfågel att ”inte döda” som att det vore att be ett lamm att ”döda”. Ett djur kan inte bestämma sig att bli ett annat djur.

Enligt Nietzsche är det lika absurt att begära att herrarna borde vara slavar. Deras natur är att vara herrar – att dominera, utnyttja och utvidga sin makt.

Om slavarna inte trivs med att bli dominerade och utnyttjad, så är det mer ”det suger att vara dig” eftersom deras plats i livet är som den svagare varelsen.

Att döda är ett uttryck för styrka och enligt Nietzsche är det genom ett grammatiskt missförstånd som vi ser rovfågeln på något sätt skild från sin styrka.

Missförståndet i grammatiken har lett till en olämplig betoning av görare (den som gör något) snarare än gärningen.

Slavarna utnyttjade den här tron för sina egna syften och menade att den starke mannen är fri att vara svag och rovfågeln att vara ett lamm. Som ett resultat fick slavarna rätten att hålla rovfågeln ansvarig för att vara en rovfågel.

Subjekt och predikat

För att illustrera sin poäng tar Nietzsche ett exempel med meningen ”blixten blixtrar”. Grammatiken säger att det finns ett subjekt – ”blixten” – och ett predikat – ”blixtrar”. Men vad vore blixten utan blixten?

Han menar att endast grammatik har fått oss att tänka på handlingar i form av subjekt och predikat.

I verkligheten menar han att ”göraren” bara är en inbillning som läggs till ”handlingen” – handlingen är allt!

Grammatiken får oss att skilja rovfågeln från dess styrka och gör den på så vis fri att antingen döda eller att inte döda.

Tvärtom är rovfågelns styrka just dödandet och lammet har inte rätten att hålla rovfågeln ansvarig för dödandet: det vore samma sak som att skylla på att den existerar.

Slavmoralen beror på tron på ett subjekt (eller en ”själ”) som är oberoende av dess gärningar, så att den kan tolka dess svaghet som frihet och dess passivitet som beundransvärt.

Del 2: Skuld och dåligt samvete

I den andra uppsatsen som handlar om ”skuld” och ”dåligt samvete” utforskar vi ursprunget till inrättandet av straff samt till skuldkänslor och dåligt samvete.

Vart kommer ”skuld” ifrån?

Människor har en förmåga att kunna lova saker som innebär att man kommer göra något i framtiden och Nietzsche ser det som grunden i moralen och ursprunget till ansvar.

Skuld är något som uppstår när du bryter löften. Nietzsche spårar ursprunget av begreppen ”skuld” och ”samvete” till det primitiva förhållandet mellan köpare och säljare eller borgenär och gäldenär.

Alla människor värdesätter och utvärderar allting hela tiden: allt har ett pris, både vad gäller handlingar och saker.

Samma förhållande finns också mellan människor och samhället. Det är samhället som bland annat ger medborgarna skydd, fred och säkerhet. Det leder till att människor hamnar i en skuld till samhället.

Bryter du mot samhällets lagar och normer betalar du inte tillbaka skulden. Dessutom attackerar du samhället och dessa lagbrytare får de värsta straffen.

Vart kommer ”rättvisa” ifrån?

Vem är närmast rättvisa? Herren eller slaven?

Nietzsche spårar sedan ursprunget av begreppet ”rättvisa” och antyder att de reaktiva effekterna av hämnd och förbittringar (ressentiment) är de sista som berörs av rättvisa. Väldigt få kan vara rättvis mot någon som har skadat dem.

Den ädle mannen som skadar någon är närmare rättvisa än den förbittrade mannen, som är förgiftad av fördomar och självbedrägeri.

Rättvisan och lagen hjälper de kränkta att hämnas. Nietzsche menar att rättvisa endast kan finnas i ett samhälle med etablerade lagar som kan brytas. Det finns ingen ”rättvisa i sig själv”.

Vart kommer ”straff” ifrån?

Begreppet ”straff” har en del som är ”bestående” och en som är ”flytande”. Straffhandlingen är det som består. Syftet med vilket vi straffar är flytande.

Även idag leder inte straff till en känsla av skuld. Det väcker istället känslan att ”något har gått oväntat fel” istället för ”det borde jag inte ha gjort”.

Ett straff behandlas som en olycka och tjänar till att göra oss mer försiktiga och tama.

Straff är inte det som ger upphov till känslor av dåligt samvete. Istället uppstår ursprunget till dåligt samvete, av känslan för skuld, till följd av att våldsamma drifter som normalt skulle riktas utåt blir riktade inåt.

När människor lever tillsammans i samhällen måste vissa naturliga våldstendenser tyglas och som ett resultat vända de inåt istället. Det är den grundläggande driften att hävda makt över andra, nu inåtvänd och riktad mot jaget, som ger upphov till fenomenet dåligt samvete.

Vart kommer ”dåligt samvete” ifrån?

Nietzsche förnekar straff som ursprunget till det dåliga samvetet och har en egen teori.

Dåligt samvete kom vid förvandlingen från jägare-samlare samhället till permanenta bosättningar som dagens stadssamhälle.

Alla våra tidigare insikter för livet i det vilda blev därmed värdelösa och för att överleva behövde vi istället förlita oss på våra medvetna sinnen.

De glada barbarerna förlorade friheten att skada andra och följa sina instinkter. Genom att inte kunna styra sin vilja till makt utåt, så vände de den inåt och siktade på att övervinna sig själva.

Instinkten för att jaga, grymhet, aggressivitet och förstörelse som har kännetecknat våra tidigare liv tvingades att tryckas undan när det moderna samhället bildades.

Det ledde till att vi vände allt våld mot oss själva och gjorde oss själva det nya vilda att kämpa emot och övervinna. Genom att göra det så utvecklade vi ett inre liv och dåligt samvete.

Receptet mot dåligt samvete

Nietzsche menar att vi ska utvecklas och övervinna den inre kampen. Han vill inte känna dåligt samvete eller förbittring, utan att vi ska sikta mot att bli övermannen.

I ”Så talade Zarathustra” kallar Nietzsche den person som har uppnått detta slutliga tillstånd övermänniskan. Han talar i boken om mänskligheten som ett rep mellan ett djur och en övermänniska. Kampen som är våra liv gör oss därför intressanta och är ett tecken på att vi går längs detta rep.

Det dåliga samvetet kommer när vi ser oss själva som skamliga och hatiska och detta kan göras oss lama och mediokra. För att överkomma oss själva måste vi bekräfta oss själva och se livet och världen som storslagna saker istället för hemska synder vi ska sona för.

Viljan till makt

Våran vilja till makt visar sig i vårt dagliga umgänge: alla vill ha makt över alla andra. Till exempel mobbar mobbaren i skolan svagare elever för känslan av makt han får över dem.

Alla som har överlevt tonåren är väl medvetna om de maktkamper som äger rum även mellan vänner.

Både män och kvinnor ägnar sig åt sexuella bedrifter till stor del för den känslan av makt det ger dem över personen de förför.

Nietzsche menar till och med att generositet i slutändan motiveras av en vilja till makt. Om jag gör dig en tjänst, visar jag dig i huvudsak att jag har makten att hjälpa dig, att sätta dig i min ”skuld”.

Han menar att viljan till makt är den grundläggande drivkraften som motiverar allt. Vilket står i kontrast med viljan till liv och självbevarelsedriften (som hävdas av andra filosofer).

Vidare jämför han viljan till makt med instinkten för frihet. En person med en stark vilja är i huvudsak en som inte kan domineras eller kontrolleras av någon annan. Om inte ens hot om våld och död kan förändra mitt beteende har jag en stark vilja som motsätter sig dominans till varje pris.

Del 3: Vad är meningen med asketiska ideal?

Den tredje delen av boken handlar om de olika betydelser som asketiska ideal har haft, och de syften de har tjänat, för olika grupper som konstnärer, filosofer och präster.

Vad är asketiska ideal?

Askes är i huvudsak att avstå från jordiska nöjen till förmån för ett enkelt liv. Munkar och eremiter förknippas ofta med askes.

Enligt Nietzsche har det betytt olika saker för olika människor och föreslår att vi ”hellre skulle vilja inget än inte vilja något alls”.

Han menar också att säga att en sak har en ”mening” innebär att en ”vilja” utövas på den och att saken kan ges olika betydelser beroende på vem som tolkar den och vad den värdesätter.

Enligt honom är vår grundläggande drivkraft viljan till makt: önskan att alltid utöva vår vilja. Mysteriet med askesen är alltså att förklara hur människor kan maximera sin känsla av makt genom att ”vilja inget”.

För filosofer ökar asketiska ideal deras känsla av makt. Askesen hjälper dem i deras sökande efter kunskap och ökningen av kunskap ökar deras känsla av makt.

Sjukdomen i mänskligheten

Vi har fått djup, moral, samhälle, ett inre liv – allt som vi kan hävda skiljer oss från djur – genom självplågeri och kamp, menar Nietzsche.

Den största triumfen är att vara glad åt och bekräfta självplågerier och se det som en avsiktlig skapelsehandling. Genom denna handling befriar vi oss från våra instinkter och vårt evolutionära förflutna och skapar oss själva till fullo.

Men vi ser inte alltid våra plågor som en triumf utan snarare som lidanden att uthärda. Om vi ​​ser livet som lidande blir livet något att tycka synd om, något som kan väcka illamående. Detta medlidande och illamående är vad Nietzsche betecknar som den stora ”sjukdomen i mänskligheten”.

De som blir trötta på mänskligheten är inte starka nog för den kamp som att vara människa innebär. Ur denna sjukdom växer förbittring, nihilism och allt annat Nietzsche föraktar.

Vad är perspektivism?

Perspektivismen angriper envist idén om att det finns något sådant som en ”absolut” sanning eller ett ”korrekt” perspektiv från vilket man kan se en sak.

Enligt Nietzsche är ”absolut sanning” och ”objektivitet” myter som lurar oss att tro att det finns ett sätt att se på sanningen.

”Absolut sanning” kan ses som en bild på en vägg, något som vi enkelt kan se ur ett fast perspektiv. Nietzsches menar att sanning är mer som en skulptur, där det inte finns någon idealisk synvinkel från vilken hela skulpturen kan ses.

Man behöver titta på skulpturen från alla håll för att kunna uppskatta den bättre. Ju fler perspektiv vi ser på en skulptur, desto mer vet vi om den.

På liknande sätt föreslår Nietzsche vidare att vi tjänar bäst på att titta på exempelvis idéer eller propositioner ur så många olika synvinklar som möjligt för att vi ska få ett så mångfacetterat perspektiv som möjligt.

Han tror sig alltså bäst förstå asketiska ideal genom att se dem ur så många perspektiv som möjligt: ​​konstnärens, filosofens, asketiska prästens, de ”sjuka” massorna och så vidare.

Perspektivismen har varit enormt inflytelserik under 1900-talet. Den moderna fysikens utveckling har bara tjänat till att förstärka och fördjupa Nietzsches påstående att vad som är sant till stor del beror på vilket perspektiv man har.

Den stora massan

När man försöker förstå analysen av ”flocken” (den stora massan av människor som lider och känner förbittring) finns det två grundläggande fakta att tänka på.

För det första är de maktlösa och för det andra, som med alla andra saker, är deras grundläggande drivkraft om viljan till makt.

De som är maktlösa omdirigeras och fördröjs denna vilja till makt i alla olika riktningar och ändå skulle de maktlösa hellre vilja ingenting än att inte vilja överhuvudtaget.

Genom att säga att den asketiske prästen tjänar som en läkare för dessa sjuka massor, föreslår Nietzsche att den asketiske prästen istället styr och kanaliserar sina degenererade viljor till makten.

Avslutning

Enligt boken ”Om moralens härstamning” uppstod moralen genom det som kallas för herremoral och slavmoral. Genom att herrarna ansåg sig stå över slavarna och slavarna ansåg att de inte alls var mindre värda uppstod moralen. Grunden i moral är en känsla av ”vi” och ”de”. Därför är det inte konstigt att det fortfarande pågår ständiga diskussioner om vad som är ”rätt” och ”fel”.

Om du vill läsa mer om Nietzsches teori om moralens historia kan du få tag i boken här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Etik och moral 3.0

En modern och ständigt föränderliga värld kräver nya sätt att avgöra vad som är rätt och fel. Jag har en PDF-guide som hjälper dig utveckla en orubblig karaktär med fokus på personlig integritet, individuation och självmedvetenhet. Den är gratis. Ange din e-post nedan så skickar jag e-boken.